Fredag 4 augusti 2023: Guidad visning hyttområdet i Adolfström

Vad ser man i det gamla hyttområdet?

Välkommen till en guidad visning av Adolfströms hyttområde! Arkeologerna Lena Berg Nilsson, Ola Nilsson och Lennart Klang berättar om hyttverksamhet på 1700-talet. De har under flera år inventerat i Nasafjäll och är väl förtrogen med de olika Nasaepokerna.
Vi vandrar runt i det som kan beskrivas som ett friluftsmuseum och tar del av lämningar. Hyttan anlas år 1774 för smältning av silver från Nasafjäll. 1810 lades den öde eftersom gruvverksamheten upphörde. Vid en brand år 1821 förstörde flertalet av anläggningens byggnader. En byggnad står kvar, den så kallade Majorsgården.

Tid: Samling kl. 14 fredag den 4 augusti 2023
Plats: Adolfström vid utställningslokalen.
Kostnad: 100 kr / person, om man är 15 år eller yngre 50 kr.
Ingen föranmälan. Kan betalas med Swish eller kontant på plats.
Vad händer mer? Kl. 16 samlas vi i Majorsgården för ett litet speciellt 100-årsjubileum. Det är ett sekel sedan Janrik Bromés bok Nasafjäll – ett norrländskt silververks historia kom ut. Författaren besökte Adolfström redan 1906 och vi kommer att återge en del av hans arbetsmaterial som utgår från besöket. Bildvisning. Fler programpunkter tillkommer.
Arrangör: Expedition Nasafjäll och Magasin Silvervägen i samarbete med Majorsgårdens bruksförening.
Frågor? Skicka mejl till maria @ midsommarudden.se

Guidad visning på Nasafjäll söndag 6 augusti 2023, läs mer här:
https://topofarjeplog.org/2023/01/sondag-7-augusti-2022-guidad-visning-i-nasafjall-2/

Mer om byn

Själva byn Adolfström har sina rötter i malmbrytningen på Nasafjäll, vars första period ägde rum 1635–1659. Den abrupt avbrutna verksamheten – en norsk-dansk här attackerade – hindrade inte att drömmen om malmfynd stannade av. Drygt 40 år senare vandrar bergmästare Barthold Sadlin (hans efternamn stavas även Sadelin i källorna) med en same från Tuorpon (ej namngiven i källorna) från Kedkevare och Kvikkjokk till Nasafjäll och senare Silbojokk. Det är kyrkhelg, året 1702, och Sadlin hörde sig för med samerna som samlats om en möjlig ny hyttplats. ”Yrwika Träsk” nämndes, det vill säga Iraft i Laisdalen. Samerna hade kunskap om flera intressanta malmfynd, men framförde att man inte ville se någon ny gruva eftersom det skulle innebära nya malmtransporter. Inga planer sattes i verket, men efter ytterligare 32 år fick landshövdingen över Västerbotten Gabriel Gyllengrip och hans intressenter tillstånd för att bearbeta silvret i Nasafjäll. Året var 1734, men inget drogs igång. Det gick ytterligare 25 år när assessorn Lars Qvist år 1759 – som senare blev lagman i Lappmarken åren 1762–1780 – sa sig vara intresserad att återuppta gruvdriften. Han önskade också överta kronohemmanet i Gråträsk som tidigare disponerats för silververkets räkning. Men inget av detta blev av.
Tystnaden lade sig åter över idén om att återuppta silverjakten i Nasafjäll.
Vändningen kom tio år senare. Nils Bergström, landskamrer i Västerbottens län, tog initiativet tillsammans med några andra intresserade. Den 23 december 1769 fick de mutsedel (ett av bergmästare utfärdat skriftligt bevis) på att bryta malm i Nasafjäll och ett halvår senare träffades man i Piteå. Det var den 12 juni 1770 och redan den 15 juli satte två i bolaget, bergmästare Roland Printzell (senare adlad till Printzsköld) och professor Jonas Meldercreutz, av mot Arjeplog via Avaviken. På Plassn, Arjeplog, anslöt prästen och skolmästaren Eric Fjellström och befallningsmannen Zacharias Renhorn. Nu var de fyra som gav sig av till Silbojokk och syftet var att träffa samerna som skulle samlas till ”sommarböndagen”, en julidag som betraktades som vilotid före slåttannan (slåttern). Liksom 1702 var det här den enda chansen sommartid att komma i kontakt med så många samer som möjligt för att diskutera gruvdrift och smälthytta. Även den här gången föreslogs en hyttplats vid Iraft, det fanns helt inte ved kvar att ta ut i närheten av Silbojokk. Enligt Janrik Bromé – vars sammanfattning används i denna beskrivning från ”Nasafjäll – ett norrländskt silververks historia” – var gruvintressenterna noga med att utfästa belöningar för malmfynd och skattefrihet, samt ordentlig betalning för transporter. När diskussionerna var över tog man sig vidare till Nasafjäll, tillsammans med en arbetsstyrka på tio man, för undersökningar. Resultatet antogs vara tillfredsställande och när delägarna åter samlades i Piteå, och man bildade Nasafjäls Sifwerwärk, erbjöds 100 lotter till framför allt lokala investerare.
Det var den andra epoken som därmed tog vid. Själva platsen döptes till Adolfström, troligen efter Gustav III:s bror vars namn var Fredrik Adolf (1750–1803) och s k Sveriges arvfurste. Eller så var det efter Kung Adolf Fredrik (1710–1771)? Man kan lugnt – hur som helst – påstå att just Adolf var ett populärt namn vid denna tid. I Adolfström skulle malmen rostas vid Ladvejokks utflöde i sjön Iraft. Under denna period bodde här som mest 58 personer. Det fanns verkshus, magasin och bostäder. Här fanns arbetare, bokhållare, predikant och hyttmästare. Förste hyttmästaren var Carl Laestadius, far till den mera kände Lars Levi Laestadius. Smälthyttan blev dock ingen lönsam hantering och verksamheten upphörde. År 1821 brann hyttområdet ned och låg sedan öde under 20 år.
1840 kom Jonas Johansson från Backträsk med familj till Adolfström efter att ha köpt området året tidigare. Fridolf Lundmark skriver att de flyttade dit på skaren.
(Hans häfte heter ”Adolfström. En kort sammanfattning av den lilla silverbyns historia”, utgiven 1965).

Mer om Carl Laestadus: ”Malmen var i bitar såsom hjortron”

Carl Laestadius (1746-1832) var ättling till tre generationer av präster i Arjeplog. Efter att hans far dog 1755 gick han i guldsmedslära i Piteå. Det fanns inte pengar i familjen till att bekosta några högre studier, enligt författaren Bromé. Carl Laestadius utövade sedan smedsyrket i Stockholm, och bedrev samtidigt studier i mineralogi och bergsmekanik. När han återvände till Arjeplog utsågs han till bergsfogde och hyttmästare i Nasafjäll och Adolfström. Carl Laestadius var far till de mer omtalade och ryktbara Lars Levi och Petrus Laestadius. 1818 intervjuades Carl Laestadius av prosten Johan Nensén vilket troligen är den tidigast nedtecknade längre intervjun från Arjeplogs socken. Dessutom, måste man tillägga, det unika är att texten är bevarad. Carl Laestadius beskriver bland annat problemen med att få samerna att skjutsa malmen från Nasafjäll till Adolfström: ”…woro ej  tvungne därtill, man måtte tigga dem: att få dem till biträde med skjuts, m.m., skulle skje med mutor, det är utom betalning rundeliga gåfvor af brännvin, tobak, och mat. För ett Lass malm `eller hvarje Ren´ / 10 lispund / gafs ett lispund mjöl `och ett quarter Tob[ak]!: man skall äfven hålla dem akkior, t.o.m. åk-akkior, seltyg, alt skulle hållas dem: Till qväll när de framkommo kokades vanligen gröt som åts med sirup i vattn; frukost moron, soppa å fett kött.”
Hela transporten (”karaven”, säger han) bestod av 70 till 80 renar och Carl Laestadius och en ”grufkarl” följde med. ”Malmen var i bitar såsom hjortron, fördes vanligast i säckar; äfven i Trälådor, hvilka voro ovigare för akkior: kunde ej hafvas lös…” och så: ”Denna Malm-föring, skjedde blott 2nne gånger om år, Hösten i October, Wåren i April, efter år gången eller årets wäderlek”.  Anledningen till val av årstid var att samerna fanns nära bruket och att de då, enligt Laestadius var ”lättast att träffa.”
Text: Maria Söderberg
Källa: Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek