Försiktig vandring till den Isjöns kant. Här flyter stora isstycken is. Sálajiegna är den samiska stavningen och betyder ungefär ”sprucken is”. Inom forskningen används Salajekna.
Två helikoptrar från Vuoggatjålme tog besökarna till glaciären.
Svenska Turistföreningens fjällstugevärd i Bieskehávrres, Anna Gjers. När hon inte vandrar i fjällen är hon tekniker på Trafikverket i Solna.
Plötsligt försvann tjockdimman och vi kom
iväg till glaciären Sálajiegna, 6 mil nordväst.
Vi snuddade den s k Svensktoppen, en gång
ansedd som Sveriges högsta berg, ca 1 860 m ö.h.
Guide: Per Holmlund, glaciolog och
forskare med inriktning mot klimat.
- 20 augusti 2013
Ska vi komma fram? Läget är en aning nervöst. Vi är tio personer som ska flyga i två helikoptrar till glaciären från Vuoggatjålme. Inga väderutsikter är riktigt tillförlitliga; än är det sol på den norska sidan men inte den svenska, än är det tjockdimma över stora delar av fjällområdet. Om det är för kraftig dimma vid Salajekna kan vi inte gå ned. Transportansvarige Björn Helamb ser bekymrad ut.
Per Holmlund
Vi är så många som satsat så mycket, alla har anslutit i tid. Per Holmlund är på plats, hitrest från Stockholm. Han är vår guide med titeln professor i glaciologi. Per-Eric Holmberg, Mats Holmström och Jan-Erik Forsman ska med. De hade i februari hämtat ett ton glaciäris, mitt i smällkalla vintern, för att ta ned blocket till Stockholm och Vildmarksmässan. Nu ska de få se hur Sulidälbmás isområde ser ut sommartid.
Det är redan andra morgonen av väntan. Ska allt ställas in?
En väderröst i STF:s stuga i Bieskehávrre
Men så finns där en livlina, en väderröst i Bieskehávrres fjällstuga som drivs av Svenska Turistföreningen. Anna Gjers. Hon springer ut och tittar mot Sulidälbmá. Flera gånger. Till sist – klartecken. Detta är information som ingen vädertjänst kan leverera. Nu går det att flyga dit!
På vägen till glaciären plockar vi upp Anna Gjers. När helikopterljudet slutar väsnas berättar hon varför hon satsat tre veckor av sin sommar i ett avlägset hörn av Arjeplogs kommun.
– Det är spännande att få uppleva fjällvärlden. jag vandrar ofta på somrarna och i uppdraget som stugvärd får man en uppgift. Jag tittade på glaciären varje dag, men gick inte dit. Nu blev det ett bra tillfälle, dessutom med guide. Lyxigt!
Anna Gjers har vandrat från Ritsem till sin bas i Bieskehávrre. Väl framme såg hon ett kargt, ödsligt landskap.
– Det är väldigt få besökare i STF-stugan, berättar hon.
– De som vandrar är i första hand från andra länder och inga från norra Sverige. Av de jag mötte är det uppenbart att de som är i fjällområdet är där i tjänsten. Till exempel personer från Länsstyrelsen i Luleå, som bygger broar, eller en man från Lantmäteriet som mäter höjd.
Efter tiden i Bieskehávrre går hon till Kvikkjokk, en vandring som hon beskriver som ”helt fantastisk”.
Men allt är inte bara en glad melodi. Det handlar om lera, men först mer om utflykten.
Salajekna är den största glaciären som dränerar inom svenskt område.
Frontens höjd, där glaciären kalvar, är som mest ca 25 meter hög.
Långa strängar av grus och sten på glaciären.
Berg i dagen: Djupa räfflor i berggrunden sedan isen pressat stenblock mot underlaget.
Vad tänker man på? Att man befinner sig i en scen av ”Sagan om ringen” eller är mitt i läsningen av ett reportage i National Geographic? Det är mäktigt att färdas över fjällandskapet i riktning mot en glaciär. Det blir så uppenbart hur smältningen påverkar landskapet. Mellan sjön Bieskehávrre och glaciärkanten finns inte bara en älv och flera mindre, utan ett stort lerigt deltalandskap.
Vi har med oss bästa möjliga guide. Per Holmlund har besökt glaciärer över hela världen. Salajekna är ett välbekant område för honom. Tio personer deltog i den guidade vandringen vid glaciärisen på söndagsmorgonen.
Vi landar på en kulle med fast, stabil mark. Trehundra meter ifrån oss ligger glaciärkanten. Om man betraktar landskapet och tänker sig att den minskat med ungefär en kilometer i omkrets på hundra år, kan man ana hur isavsmältningen påverkar jorden. Inte minst hur stora stenblock från berget blir till mindre, ändå ned till minsta möjliga storlek som formar leran.
I den namnlösa sjön, i folkmun kallad ”Issjön” flyter stora isblock som kalvat. Man väntar sig att det när som helst ska dyka upp ett gäng pingviner… och vi tänker på Björn Helamb i Vuoggatjålme som brukar säga att området en dag kommer att bli en sensation när första mammutbenen sticker fram.
Några pingvinhopp lär det inte bli, pingviner finns inte på den här halvan av jordklotet, men i frågan om mammutar, som dog ut för ungefär 20 000 år, finns alltid en chans, om än mikroskopisk.
Per Holmlund berättar om isens egenskaper.
Per Holmlund samlar gruppen och vi får en introduktion. Det handlar inte minst om säkerhet. Att gå omkring på en glaciär är inte ofarligt. Det är halt, och det är svårt att bedöma hur djupa hål och sprickor i en glaciär kan vara. Genom att släppa ner en sten i ett hål kan man få en uppfattning om djupet.
– Det handlar om att man måste ha självbevarelsedrift, och tänka sig för när man vistas på glaciäris. Att röra sig på en snötäckt glaciär är extra farligt, eftersom det då är svårt att upptäcka sprickor och hål, förklarar han.
Han rekommenderar inte besök i isgrottor vid kanten. För oss som gjort sådana besök vintertid sänker sig en röd rodnad över kinderna.
– Det är förenat med direkt livsfara.
Under vår korta vandring på isens yttre del var det också bitvis riktigt halt. En spännande, jämnbred, avgränsad rand med grus och sten som sträckte sig upp längs isen underlättade vandringen.
Salajekna är Sveriges största glaciär, med en yta av cirka 24,5 kvadratkilometer. Ungefär hälften av glaciären ligger på den norska sidan av gränsen.
När det gäller just Salajekna finns dokumentation över utbredningen sedan 1807. Och det råder ingen tvekan om att glaciären krymper. Per Holmlund visar teckningar och foton som bekräftar hur utvecklingen ser ut.
– Under hela 1900-talet har vi sett en kraftig reträtt av glaciärer. Men Salajekna kommer att finnas kvar under lång tid. Det är den glaciär som har mest att erbjuda i Sverige när det gäller färger och former, säger Per Holmlund.
Med på utflykten finns tre ishämtare. De var transportexperter i Arjeplog som tog det tunga blocket med skoter och bil 120 mil till Stockholm. Nu kunde de se att platsen där isblocket sågades ut är borta, bara en skiftning i isen vittnar om var man gick in.
Mats Holmström konstaterade uppgivet att det var chanslöst försöka hitta något av alla de saker som förlorades de dramatiska dygnen i februari 2013. såsom spett, GPS-enheter och en fin såg…
Eftersom det väcktes ett antal frågor på bland annat Vildmarksmässan, där blocket stod uppställt, om man får ta is från en glaciär fick vår guide besvara frågan.
– Jag tycker att det var en kul idé. Det försvinner mellan 40 och 50 miljoner kubik-meter i årlig avsmältning från Salajekna, och då spelar det ingen roll om man tar med sig en kubikmeter ner till Stockholm, säger han med ett leende.
Skräckfyllda minuter i leran
Anna Gjers uppmanar alla att ta det försiktigt med leran intill smältande glaciärer.
Hur var det nu med med leran och Anna Gjers?
Inspirerad av glaciärturen gick hon en tur några dagar senare till en annan del av glaciären. Vid iskanten sjönk hon ned till knäna. Paniken var nära. Till sist gjorde hon ett kast med kroppen och lyckades ta sig upp. Några stenblock som låg i leran blev hennes räddning.
– Det var skräckfyllda minuter. Så jag vill hälsa alla att ta det mycket försiktigt med lerterräng!
I sommar står hon över fjällen. Nu ska hon ställa i ordning en liten stuga nära Stockholm. Nästa år blir det nya fjällvandringar.
Text och foto: Maria Söderberg
Vid Sulitelmaglaciären: Den s k Svensktoppen ca 1 860 m ö.h. Men vilket namn haregentlgen toppen? I slutet av 1800-talet ansågs den högst i Europa. För Top of Arjeplog kommer den att bli en utmaning 2020.
Andra artiklar ”Tussilago och snögräns vid Sálajiegna”:
https://www.arjeplognytt.se/2018/12/26/tussilago-och-snograns-vid-salajiegna/
Läs tips om svenska glaciärer: https://bolin.su.se/data/svenskaglaciarer/glacier.php?g=5
Glaciärer : gnistrande smycken som ännu pryder våra svenska fjäll av Per Holmlund
”Det är dags att lära känna de cirka 250 glaciärerna vi har i Sverige. Medan de ännu ligger som oskuldsfulla smycken i våra fjäll. De kan vara dömda till undergång om dagens klimatförändringar fortsätter.
De ligger som frusna, vita skönheter på bergssluttningarna. Till synes stela och hotfulla. Men lär vi känna våra svenska glaciärer så ser vi hur levande och sårbara de är. De flyter nerför bergssidorna, de spricker och de smälter. Följ med glaciärologen Per Holmlund på en resa i ord och bild till några av Sveriges mest intressanta glaciärer.”
Radioinslag: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6802177
Bildsvep när glaciäris från Salajekna var med på Stockholms universitet: https://www.science.su.se/polopoly_fs/1.132570.1366383925!/menu/standard/file/Bilder.pdf
Om guidade utflykter:
https://www.kuriren.nu/nyheter/bildextra-kalla-fakta-vid-sveriges-storsta-glaciar-nm4623231.aspx
Bestig en glaciär på Vildmarksmässan 2013:
http://www.mynewsdesk.com/se/stockholmsmassan/pressreleases/bestig-en-glaciaer-paa-vildmarksmaessan-841389
Norrbottnisk glaciäris på Bokmässan 2014, radioinslag:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5973820
Om den s k Svensktoppen 1 860 m ö.h.:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=7343489
https://www.arjeplognytt.se/2019/03/01/svensktoppen-i-arjeplogs-kommun-en-gang-ansedd-som-hogst-i-sverige/
https://www.pt.se/nyheter/arjeplog/arjeplogs-eget-matterhorn-saknar-namn-11374110.aspx