”Fiske är en livsstil” – storfiskaren Martin Bergström om sin passion

”Vi har en fruktansvärt bra kvalité på fisken.
Vattnet är så rent, så fint. Siktdjupet en
solig dag är tio meter ned.”
Martin Bergström har fiske som sitt främsta intresse.
Få kan som han avgöra när öringen
ska nappa i Sveriges djupaste sjö Hornavan.

Martin Bergström minns en sommar när han fiskade varje dag. Det var helt enkelt omöjligt att inte ge sig ut.
– Jag är så fiskebiten, man kan nog säga besatt, skrattar han.
– Därför är det underbart bo på en plats där jag bara kan ta mitt fiskespö, gå rakt ut till sjökanten eller ta båten och åka ut.
Han har en lägenhet i Arjeplog och fästmö i Boden. I sin barndom bodde han i Slagnäs.
– Jag har fiskat sedan jag var fem år gammal. Minns hur jag stod där med fiskespöt vid forsen nära bron. Det har med åren blivit en livsstil.

De senaste femton åren har Martin Bergström främst fiskat på Hornavan. Han började med trolling i början av 1990-talet. Idag har denna sportfiskeform vuxit stort. Han har varit med och vunnit många priser.
– Numera är jag med också med och arrangerar tävlingar. Främst är det Arjeplogs-mästerskapen i trolling. Jag deltar också i ett team, Bottennappet, tillsammans med Micael Cermenius och Håkan Sundström.

Trolling är ett internationellt vedertaget namn för släpfiske från båt med sportfiskeredskap. Vid trollingfiske fångas fisken med rulle, spö, lina och bete. Denna sport har vuxit sig allt större. Hornavan har visat sig lämplig med sitt djup, grynnor, holmar och vikar. Dessutom kan man få rejält stor fångst. Sjön är känd för sin storväxta röding, som är ett av Sveriges sista naturliga bestånd av Salvelinus umbla. Den och den storväxta Bergnäsöringen är två av skäl till att Hornavan blivit ett så populärt trollingvatten.
– Vi har en fruktansvärt bra kvalité på fisken. Vattnet är så rent, så fint. Siktdjupet en solig dag är tio meter ned. När jag fiskar vill jag helst ha öring och röding, det är det finaste, men jag känner njutning i allt sorts fiske. Jag tycker även det är roligt att meta abborre eller att vandra i en bäck och fånga forell.
En av hans egenskaper är att kunna läsa av var fisken finns.
– Öringen är skygg. Man måste ha bra koll på vinden. Helst ska det vara sydlig eller östlig. Sedan måste man veta var sellaken, småsiken, är och den finns där mysisen är. Sedan handlar det bara om att vänta in nappet.
Martin Bergström har redan sagt det flera gånger under vårt möte, men säger det – igen:
– Vi har ett så fantastiskt fiske i Arjeplog!

 

Vad är då ”mysisen”? Jo, mysis är ett litet kräftdjur på några millimeter som betyder mycket som födoämne för fiskarna.
– Bästa tiden för öringsfiske är i augusti, men för harr är det juni, menar Martin Bergström och visar några av sina favoritdrag.
Det visar sig att han oftast använder gamla beprövade drag. Han använder ingen håv. Han fiskar inte med fluga eller använder sig av flugfiskespö. Det är heller inte viktigt att alltid få upp en fisk. Minst lika viktigt är det att kunna vara ute på sjön, med eller utan sällskap.
Hans fästmö är fiskeintresserad, men väljer oftast, enligt Martin, att lösa korsord i väntan på hugget och göra annat i båten när de är ute.
Liksom för många andra fiskare handlar det om att då och då ta upp någon enstaka, resten släpper man tillbaka.
– Det är roligt behålla en matfisk ibland, kanske en öring, och grilla över elden när man gör ett stopp.

 

”Den vilda fisken slänger jag tillbaka i sjön”

I den reglerade sjön Hornavan har fisk planterats in med början på 1940-talet. Martin Bergstöm välkomnar detta.
– Om jag väljer att ta upp en fisk någon enstaka gång så blir det en inplanterad. Att det är en sådan ser man på den lilla klippta fettfenan. Den vilda fisken slänger jag tillbaka i sjön.
Han tycker att det är glädjande se hur den vilda fisken, öringen, har ökat de senaste åren.
– Jag fångade många i somras, men jag valde att släppa tillbaka dem.
Men det är inte alltid som MartinBerg-ström har med sig fiskeutrustning när han går runt vid stränderna. Ett favorittillhåll finns strax utanför Arjeplog, vid Rattik.
I ett mindre område som kallas för Tjärnas i Sällá studerar han fiskens beteende.
– Jag tittar på hur den rör sig. I september är det ofta mycket lek. Då är öringen mörk, och inte så god. I Hornavan är öringen ljusare längre. Fisken trivs inte när det är torrt väder och varmt. Så var det till exempel sommaren 2015.

 

Mycket debatt om kraftverket

I intilliggande sjöområde Tjårvesjåhkå, som också är en del av Hornavans sjösystem liksom Sällá, togs ett nytt kraftverk i drift 2013. Det första från 1916 hade spelat ut sin roll. Kraftverket var det också det första som byggdes i Arjeplogs kommun och härifrån kom den första elströmmen till tätorten.
– Först var jag skeptisk till det nya kraftverket i Sällá. Det var ju en mycket debatt innan det skulle börja byggas. Vi som är sportfiskare var oroade, men idag kan jag säga att jag inte märker någon skillnad alls.
Du har pekat ut flera av dina bästa ställen för andra. Vill du inte behålla dessa för dig själv?
– Nej, nej, om jag får frågor av turister så berättar jag gladeligen var mina favoritplatser finns. Det är absolut inte överfiskat.
Under vintern planeras för kommande fiskeäventyr.
– Det är halva nöjet att sitta och tänka ut hur sommaren ska bli. Jag har bilder på näthinnan som jag bearbetar hur jag ska göra och till vilka platser jag ska ta mig. Jag läser mycket om fiske, faktiskt varje dag. Jag följer många sidor på nätet som diskuterar sportfiske och deltar själv.
I Arjeplog finns många sjöar att fiska på. Martin Bergström tror nog att Uddjaure egentligen bjuder på bättre fiskemöjligheter än Hornavan.
– Här får man kanske mer lätt öringar på
två, tre kilo, men om man ska få en troféfisk som är riktigt stor då är det Hornavan som gäller.

Av Maria Söderberg