En utflykt till Vuordnátj, det lilla berget, med den stora utsikten gör ingen besviken. Line Palopää, 11 år, och hennes bror Ed, 8 år, rusar upp sista sträckan. Foto Maria Söderberg
På kort tid har en topp bland Arjeplogsfjällen
rusat upp på topplistan. Vuordnátj betyder det
lilla berget och lyfter sig 652 m ö.h.
Det ligger åtta kilometer från samhället Arjeplog.
Det tar mindre än en timme att följa stigen upp.
Om man går i den mer branta sluttningen tar det halva tiden.
- 23 april 2019
När berghällarna blottar sig mer och mer ser man ett toppröse. I norr, knappt en kilometer i nordlig riktning, ligger naturreservatet Gáldesbuovdda, ett urbergsområde. Nedanför toppen sträcker sig Sveriges djupaste sjö Hornavan ut sig. Hornavan, på samiska Tjårvek, bär formen av ett älghorn i dess nordvästliga spets. Top of Arjeplog arrangerar under sommaren toppturer till Vuordnátj.
– Det var enkelt att ta sig upp! ropar Line Palopää, 11 år.
Hon har just tagit de sista stegen upp på toppen av Vuordnátj tillsammans med sin bror Ed, 8 år. Den här gången är både föräldrar och farföräldrar med.
Efter skogsvandringen som bjuder på högresta tallar möter vandraren öppen fjällhed på toppen. Här finns många fjällväxter som till exempel fjällgröna, krypljung och ripbär. I de mera skyddade svackorna, där snön ofta ligger kvar länge, trivs dvärgvide, mossljung och flera gräs- och starrarter.
Toppen av Vuordnátj. Foto Maria Söderberg
Generationsvandring har blivit ett nytt begrepp i Arjeplogsfjällen. Mor- och farföräldrar tar med sig barnbarnen på en tur. Det innebär en chans att berätta om hur det var förr: hur skogen såg ut tidigare, vilka vägar som byggts och vilka djur som funnits. Kanske har man också chans se något under vandringen? I området finns kungsörn och fjällvråk. Andra arter som förekommer i skogsområdet i växlande antal är lavskrika, bergfink, blåhake, dalripa, gråsiska, lövsångare, rödstjärt och rödvingetrast.
Om man har litet tålamod kan lavskrikan komma nära. Ibland äter den direkt ur handen. Lavskrikan kallas ofta för guoxiken på arjeplogsmål, ett ord med samiskt ursprung. Den har en gråbrun yvig fjäderdräkt och roströd färg på vingteckningarna och stjärt. Fågeln söker sig ofta till människor i skogen för att hitta mat. Lavskrikan är även Norrbottens landskapsdjur och n av de mest vanliga fåglar man kan få syn på.
Line Palopää på Vuordnátj. Foto Maria Söderberg
Det mesta som rör allemansrätten är välkänt och minsta kotte vet att man får gå i skog och mark, men inte på tomter nära andras hus. Att inte skräpa ned på en tur är så självklart att det inte ens behöver uttalas. Kanske anledningen är att det är så få som lämnar efter sig något.
– Nej, aldrig, det vet alla, och ser jag något tar jag med det, säger Line Palopää.
– Men det är konstigt att en del vuxna kan lämna saker efter sig vid grillplatser. Det är ju enklare att ta med sig allt tillbaka när det är lättare.
Från Gáldesbuovdda: ”Midnattssolens röda, glödande klot”
Det lilla fjället Vuordnátj hänger ihop med Gáldesbuovdda som höjer sig 800 m ö.h. I den tidiga turismens barndom var Gáldesbuovdda ett huvudbesöksmål för Arjeplog. På slutet av 1800-talet byggdes till och med en timrad stuga på toppen. Här arrangerades dans och olika sammankomster. Författaren Janrik Bromé besökte Arjeplog flera gånger på 1910-talet. Han skriver att man ska ”om möjligt icke underlåta att bestiga” fjället Gáldesbuovdda. ”Vid öppet vatten ror man över nedre Hornavan till fjällets fot, varifrån man sedan går upp till toppen på mindre än en timme. Stigen från sjön är för övrigt lätt att vandra”.
Janrik Bromé beskriver hur bygdens folk samlades på toppen under midsommarnätterna för att se solen. När han själv kommer upp ser han ”midnattssolens röda, glödande klot” och menar att detta måste vara en av landets mest imponerande utsiktsplatser.
Sedan början av 1970-talet finns en asfalterad bilväg ända längst upp. Toppen av Gáldesbuovdda har fortsatt vara en välbesökt plats, om än oftast med bil. Med Top of Arjeplog har vandringen ökat de senare åren, men i området är Vuordnátj mer populär. Stigen på Gáldesbuovddas norra sida är delvis igenvuxen.
Både Gáldesbuovdda och Vuordnátj har avrundade toppar. Med det samiska ordet buovdda menas dock inte bara en avrundad topp. Det kan också vara namnet för en man som är flintskallig. Enligt nordisk mytologi är det vindguden Biegga Galles som har svept berget rent och slipat det runt. Biegga Galles tros, om man ska luta sig mot Nordiskt familjelexikon, ”med sin skofvel (koivo) kasta ut blåst och oväder” för att plåga samerna på fjällen. Vindguden avbildas på den samiska trumman med en skovel i högra handen och en klubba i den vänstra. Från namnet Galles kan Gáldesbouvdda ha fått sitt namn. En mer använd stavning de senaste hundra åren är Galtispuoda eller, i mer i dagligt tal, Galtis. På den södra sluttningen finns också en skidanläggning och camping.
De följer ofta med ut på kalvmärkning
Line Palopää och hennes bror Ed tillhör en renskötande samefamilj. De följer ofta med ut på kalvmärkning och annat som tillhör livet med renarna och den samiska kulturen. Deras hemmiljö brukar ibland beskrivas som vildmark, men det stämmer inte. Landskapet har utnyttjats av människor i närmare 10 000 år. Samerna har brukat terrängen med renskötsel i flera hundra år Från toppen av Vuordnátj ser man åsar och holmar som är fulla av förhistoriska lämningar, upp till 7 000 år gamla. Stenålderns jägarfolk fann bo- och jaktplatser här med riklig åtkomst av fisk och vilt. Spåren av bosättningar på sandåsarna är många.
Vad ska man säga om den här platsen?
– Det är jättefint! suckar Line Palopää nöjt.
Sedan väntar fika, men det blir ingen eld. Det är torra marker och eldningsförbud råder, vilket alla är väl medvetna om. Inte ett träd får gå till spillo.
Text Maria Söderberg
Det finns flera sätt att nå toppen. Här en av de mest vanliga. Kartunderlag Lantmäteriet.
Fakta
Vuordnátj och Gáldesbuovdda ligger strax söder om Polcirkeln, men det går utmärkt se midnattssolen från topparna mellan 12 och 30 juni. De utgör ett fjäll, men hänger geologiskt inte ihop med fjällkedjan. Det består av så kallad Arjeplogsgranit med stråk av rikare grönstenar och tillhör det äldre urberget som skapades för 2 000 miljoner år sedan. Fjällkedjan Skanderna bildades för ”bara” 400 miljoner år sedan och börjar ungefär tre mil västerut vid Jäckvik. Gáldesbuovdda och Vuordnátj är alltså ett lågfjäll omgiven av Skellefteälvens strömmar och sjöar. Hornavan är med sina 224 m är Sveriges djupaste sjö.
På väg upp till Vuordnátj. Foto Maria Söderberg
Med Fredrik Holmström och Marianne Hofman på Vuordnátj 2018. Foto Maria Söderberg
Länkar
Allemansrätten för vandring och skidåkning:
https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Vandring-och-skidakning/
Naturkartan: https://naturkartan.se/sv/norrbottenslan
Utflyktsguide Gáldesbuovdda: