En treårig son med livshotande cancer
och en årslång, påfrestande behandling.
En djup vänskap, fyra fjälltoppar och en
halv miljon kronor. Med sin bok ”Att gå över berg”
vill Fredrik Westerlund berätta.
– Det sker storartade ting varje dag, även när
det är svårt, och jag vill göra det goda synligt,
säger han.
Fredrik Westerlund och Guido van den Berg på väg upp till toppen av Avvuhatjåhkkå intill Mierkenes ovanför Polcirkeln 1 054 m ö.h. Foto Nenne Åman
Sebastian fick sin cancerdiagnos precis innan han skulle fylla tre år. Under det år som följde tillbringade Fredrik, Sebastians mamma Caroline och hans storasyster Charlie många dagar, nätter och veckor på sjukhuset.
– Cancer kan se så olika ut. I Sebastians fall var den aggressiv och behandlingen intensiv, men relativt kort. Det var cellgift, operation, strålning och medicinering. Tillvaron på sjukhuset liknar inget annat.
Här förstod Fredrik hur stora och viktiga Barncancerfondens insatser är.
– Jag hade förknippat dem med forskning, och den är naturligtvis viktig. Men de gör så mycket mer, som betyder så mycket. De informerar, bjuder på fika, ger stöd till syskon,
ordnar aktiviteter, erbjuder boende utanför lasarettet och håller i stödgrupper. Barncancer-fonden gör ett fantastiskt arbete.
Under den här tiden blev det också tydligt för Fredrik hur bra och viktigt vårt svenska socialförsäkringssystem är.
– Man blir naturligtvis inte rik på det, men vi har ett system i samhället som gör det möjligt för båda föräldrarna att vara tillsammans med ett allvarligt sjukt barn, utan tidsbegränsning. Vi kunde ställa jobb och annat åt sidan, och ägna oss åt vår enda uppgift just då, att vara det allra bästa stöd och de allra bästa föräldrar som Sebastian och Charlie kan ha.
”… men man kan också säga att vi ville provocera
andra och stjäla deras argument om att de inte kan
fjällvandra och därför inte kan delta i Top of Arjeplog.
Kan jag så kan de.”
Det fanns förstås ett liv utanför sjukhuset också. Och en vän, Guido van den Berg, som ville
dela sina naturupplevelser med Fredrik. Han propsade på att Fredrik, som på grund av sin CP-skada har begränsad balans och rörelse-förmåga, skulle följa med på fjällvandring.
– Han tyckte att vår vänskap blev fattigare om vi lät mitt funktionshinder stå i vägen för att dela upplevelser, och vi bestämde oss för att delta i Top of Arjeplog. Om man ska beskriva det snällt kan man säga att vi ville inspirera andra att motionera på det här sättet, men man kan också säga att vi ville provocera andra och stjäla deras argument om att de inte kan fjällvandra och därför inte kan delta i Top of Arjeplog. Kan jag så kan de. Vi bestämde också att fråga våra vänner om de var villiga att betala en hundring till Barncancerfonden för varje topp som vi klarade av. Jag hoppades att det skulle ge i bästa fall tio-tjugo tusen kronor. Guido var lite mer optimistisk och trodde på kanske fyrtio-femtio tusen kronor.
Det blev över en halv miljon kronor.
”Jag tror att alla som fjällvandrat upplever att det är själavård”
Fredrik och Guido gjorde fyra toppbestigningar tillsammans. Deras vandringar blev ivrigt påhejade och stöttade av människor och företag från när och fjärran.
– Människor vill hjälpa, och när de såg hur vi ansträngde oss ville de hjälpa ännu mer.
Ironiskt nog var Renberget, den första och kortaste vandringen, den tuffaste för mig. Med
min CP-skada och spasticitet har jag en energiförbrukning som är två-tre gånger högre än normalt. Vi hade för lite mat och dryck med oss. Jag var också väldigt otränad. Tiden på lasarettet gjorde mig orolig, ledsen och inaktiv, och det blev mycket kaffe, godis och läsk där.
Fjällvandringarna var tuffa, men de fungerade också som en slags terapi för Fredrik.
– Att stå där högst upp och blicka ut över en till synes oändlig värld ger lugn och ro, det är väldigt terapeutiskt. Jag tror att alla som fjällvandrat upplever att det är själavård.
”Jag tror att alla som fjällvandrat upplever att det är själavård”
När Sebastians behandling var över och livet började återvända till mer vardagliga för-hållanden, kom tanken på att skriva en bok. Under ett års tid har Fredrik, vid sidan av sitt jobb och sitt föräldraskap, sammanställt sin berättelse.
– Sebastian är förstås berättelsens medelpunkt, men boken handlar inte om honom. Det är en bok som berättar om att livet ibland är svårt, om att hjälpa och om att göra gott. Det är förstås en sorglig historia, men jag har försökt hitta en balans som gör att man inte blir illa till mods av att läsa den.
Den 21 november 2017, nästan på dagen tre år efter att Fredrik Westerlund och Guido van den Berg överlämnade checken på en halv miljon kronor till Barncancerfonden Norra, släpptes boken Att gå över berg. Tio kronor av varje såld bok går till Barncancerfonden.
Av Marianne Hofman
A N N O N S
