I Laisdalen ligger en av Sveriges högst belägna historiska gruvor,
Skuortatjåhkkå 1 291 m ö.h. Liksom i Nása trodde man här att man
skulle kunna utvinna silvermalm, vilket man för en
kort tid också gjorde. Därefter föll platsen i glömska.
14 september 2017
Den största gruvöppningen är 8 x 8 meter och fylld med vatten. Foto Madeleine Grimhall
När silverprojektet i Nasafjäll tog fart igen på 1770-talet byggdes en smälthytta i Adolfström. Ett skäl var att det skulle komma att saknas ved i Silbojokk, där den tidigare hyttan funnits 1635–59. Men det var fler platser än Nása som engagerade malmletarna. I mineraljaktens fotspår upptäcktes även ett annat mineralfynd 1773 i berget Tsaggek i Laisdalen. Det var Johan Öhrling, son till tidigare kyrkoherden i Arjeplog Johan Samuel Öhrling och inspektor för Nasafjäll, som letat malm i fjällen tillsammans med samen Anders Siulsson. De fann året efter ett streck på ”Skvärta Madek” (som idag skrivs Skuortatjåhkkå på Lantmäteriets karta) på 1 291 m ö.h. tre mil nordväst om Adolfström. I det otillgängliga området pågick arbetet under två år i perioder, 1775 till 1777. Namnet för gruvan blev Gustafsfält, troligen efter kung Gustav III. Dagbrotten ligger i ett område 8,3 km väster om Laisstugan vid Laisälven.
Skulle vi hitta platsen?
Det var en septemberdag 2017 som jag flög till Skuortatjåhkkå med pilot Madeleine Grimhall, Fjällflygarna. Skulle vi finna platsen? När vi tagit oss 44 km från Adolfström skulle den bli synlig. Gruvfältet ligger i stenig terräng på bergets sydvästsluttningen. Tack vare historiker Kenneth Awebro, som besökte platsen 1986, och som angett koordinatorer, kunde vi upptäcka platsen med lämningar av smedja och husgrund. När Awebro var på plats för 32 år sedan kunde han konstatera att det fanns malm kvar i en konstruktion bestående av upprättstående flata stenar och att ”de stigar som upptrampades av gruvarbetarna är fortfarande fullt synliga, trots att kanske endast någon enstaka ren har trampat dem sedan dess”.
Gustafsfält Skuortatjåhkkå. Till höger finns ruiner av en mindre smedja. Foto Maria Söderberg
Det restaurerade smälthytteområdet i Adolfström. Man ansåg att platsen passade bra med tanke på bäcken som går mellan sjön Laddve och Laisälven. Här kunde man bygga den damm man behövde för att på så sätt få vatten till anläggningarna.
Kartan visar Skuortatjåhkkå. Här startade ett mindre känt silveräventyr för 243 år sedan. Kartunderlag från Lantmäteriet 2017.
Historikern Kenneth Awebro besökte Skuortatjåhkkå 1986. Foto Lars G Hedlund
Några stigar hann vi dock inte spana in. En tjock dimma lade sig över platsen, dock inte för intensiv för att vi skulle kunna lyfta tillbaka. Att gå till gruvan från Adolfström? Det är drygt två dagsmarscher, delvis genom svår terräng.
Av Maria Söderberg
Tillägg: Som en intressant sidohistoria kan nämnas att Johan Öhrling var med i korrekturarbetet av ett samiskt-latinskt-svenskt lexikon, Lexicon lapponicum, som utkom 1780. Det var hans far Johan Samuel Öhrling som var engagerad i utgivningen tillsammans med en annan kyrkoherde, Erik Lindahl).
Plássávárdo 14 september 2017. Efter dimman på Gustafsfält lättade molnen. Foto Maria Söderberg
Höstvy Adolfström. Foto Maria Söderberg
Lästips
Kenneth Awebro, Tre gruvfält i norr – Gustafsfält, Kalix kopparbruk och Sjangeli,
Studia Laplandica 10, 1989.