Vid torget, Arjeplog, som en påminnelse om forna tider: Vackert järnsmide utfört av smeden Oskar Karlsson i slutet av 1960-talet. Förlagan är gjord av Doktor Einar Wallquist. Utgångspunkten kan knappast vara annan än den samiska trumma som idag återfinns på museum i Hamburg. Enligt etnograf Ernst Manker, som gjorde en kartläggning av samiska trummor, är den av en pitesamisk sort och en s k ”fisketrumma”. Foto Maria Söderberg
- 15 oktober 2017
Idag genomförs många evenemang i kyrkan som genomsyras av samisk kultur och historia. Även konserter med jojk.
Annat var det förr.
När de kyrkliga myndigheterna under 1680-talet upptäckte att många samer fortsatte med den inhemska hedendomen inleddes en period av intensiv religionskonfrontation, skriver Håkan Rydving i Svenska Kyrkans egen Vitbok, som utkom 2016. För att få samer att överge sin tro predikade prästerna mot den och särskilt mot det höga anseende som förfäderna hade i samiskt tänkande. Dessutom brändes många offerplatser och seitar fördes bort. Under åren 1686–1688 gjordes rannsakningar i lappmarkerna, samer förhördes.
De tvingades att lämna ifrån sig sina trummor och hotades med både världsliga och eviga straff om de fortsatte att dyrka de gamla gudarna. Samiska försök att argumentera för att till exempel bruket av trummor skulle legaliseras fick inget gehör. De samer som inte följde påbuden straffades med böter eller tortyr. Pitesamen Lars Nilsson miste livet trots att han sa sig vara omvänd. Han avrättades 1693 i Arjeplog och hans träidoler brändes .
I Västernorrlands län i söder liksom i Finnmarks fylke i Norge i norr var dock, skriver Håkan Rydving, häxprocesserna däremot mer omfattande. I Västernorrland var straffen riktade mot s k häxor.
Läs mer:
Vitboken om relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna
https://www.svenskakyrkan.se/forskning/vitboken#popularvetenskap