Med musiken tog han sig ut på sin alldeles
egna resa. Född i Lycksele, uppvuxen i
Bockträsk och Slagnäs,
och nu bosatt i
Hälsingland, återkommer han alltid till
sitt ursprung.
Kring Roger Pontare osar det allt från
etnoschlager till Frank Sinatra.

Namn: Roger Pontare. Ett taget efternamn. “Jag föddes som Johansson, men ansökte och fick, tillsammans med min fru, ett nytt efternamn”. 
Född: 17 oktober 1951 i Lycksele, uppvuxen i Bockträsk och i Slagnäs. Gick högstadiet i Arjeplog på Kyrkholmsskolan.
Bor: Bjuråker, Hälsingland
Familj: Hustrun Elisabeth Pontare och sönerna Vincent, Victor och Jimmy.
Tänkte bli när han gick högstadiet i Arjeplog: Polis, men han var för kort.
Första framträdandet: Som treåring i bussen från Bockträsk till Slagnäs. Några kopparmynt samlades in en burk när passagerarna tyckte att jag sjöng så bra.
Vann Melodifestivalen 1994 med sången Stjärnorna tillsammans med Marie Bergman. 
Gör nu närmast våren 2017: ”Vi, det vill säga skivbolaget i Sundsvall och jag, ska producera låtar och lägga upp kommande turné. Jag har också en kommande julturné på gång”. På bilden Roger Pontare med en poncholiknande jacka av ett tibetanskt fårskinn. ”Just den här är sydd av Eva Eriksson i Jämtland”, berättar han. Foto Berndt-Joel Gunnarsson, Vingbild.

 

Det var i Slagnäs som allt satte fart. I korsningarnas bygd i mellersta Lappland där fyra kommuner möts; Arjeplog, Sorsele, Arvidsjaur och Malå. På mellanstadiet började Roger Pontare spela gitarr och uppträda lokalt. Musikengagemanget minskade inte när han kom till högstadiet i Arjeplog.
– Det bildades flera grupper och popbandstävlingar var populära. Sveriges Radios popbandstävlingar hade dragit igång och det var talangtävlingar runt om i hela landet. Förebilderna var förstås The Beatles, Rolling Stones och svenska grupper som Tages.

 

”Musiken gjorde att jag blev en lokal kändis och mer fredad”

Men det var inte alltid lätt för den korte och spenslige Roger att börja i årskurs sju i Arjeplog. Han kände sig ensam, blev retad och slagen på
rasterna. På den tiden, menar han, var det knappast någon lärare som brydde sig.
– Jag var en utböling som skulle läxas upp, men det fanns några som ställde upp för mig i andra klasser. Bland annat minns jag den storvuxne Lars Isaksson som tog mig i försvar. Men i årskurs åtta och nio hade jag växt till mig. Musiken gjorde att jag blev en lokal kändis och mer fredad.

Faksimil från Norra Västerbotten 12/8 1976. Han beskrivs som en sångare som börjat ”klättra uppåt”. Han hade två singlar som skulle prövas på Svensktoppen och säger i intervjun att han gillar musikstilar som reagge och funky.

 

 

Roger Pontare fanns med i bandet Saint Pauls som från början hette Pale Faces. Där var han trummis, Jan Harr spelade bas, Paul Höglander, Sorsele, gitarr, Kennet Stenberg,  gitarr, och Roland Johansson, orgel.
Men det är själva sången som tagit honom längst. Han är mångsidig med allt från visor,
etnoschlager till Frank Sinatra och Ray Charles.
Själv säger han sig vara tacksam att ha en röst som passar in i så många olika sammanhang.

– Det är nog min största styrka.
Idag tillhör Roger Pontare en av Sveriges mest kända artister. Han turnerar ofta. Hans kanske mest uppskattade låt hittills är När vin-darna viskar mitt namn som fick representera Sverige i Eurovision Song Contest 2000. När den släpptes på singelskiva såldes den i 30 000 exemplar.
– Låten är skriven till mig av Thomas Holmstrand, Linda Dahl och Peter Dahl. Första gången jag hörde den kände jag inte så mycket, men efter ett tag gav den mig en oerhört stark energi. Text och musik är som gifta med varandra.
Hans senaste album Mitt Vinterland, Kalla Mig Hem och Under The Rainbow knyter an till teman om natur och naturfolk. Scenklädseln är alltid utmanande och speciell.

Hur hittade du till denna stil?
– Den hittade till mig, faktiskt. Det var på våren 1987 och jag var i Ramsele. Designer Sarah Mårskog tog kontakt och menade att hennes naturnära kläder skulle passa mig.
Därmed kom Roger Pontare ytterligare att manifestera en av sina hjärtefrågor med det etniska uttrycket i musiken. Han har engagerat sig i miljöfrågor på senare år i Gröna Korset och Earth Charter som bedriver sin verksamhet med utgångspunkt i Costa Rica.

 

Sydsamiskt påbrå

– Jag försöker hjälpa till så mycket jag hinner.
Det egna ursprunget har med åren blivit allt mer intressant och numera vet han mer om sitt sydsamiska påbrå. Den traditionella jojken har haft en plats många gånger i arrangemangen på scenen.
– Det kan vara så mäktigt, menar Roger Pontare.
– Det är som ett förtecken, något som kan ge en speciell känsla.
Från popbandstävling till jojk är steget inte långt, inte om man heter Roger Pontare.

Av Maria Söderberg 

Läs mer på Roger Pontares egen sida:
https://rogerpontare.se/

 

A N N O N S