På kartor från Lantmäteriet kan man följa hur glaciärisen minskar. ”Vi har till exempel sett att sjön vid Sveriges största glaciär, Sálajiegŋa, som tidigare dämdes upp av glaciärisen, nu har fått nya utlopp. Vattenståndet i sjön har sjunkit med mer än sju meter och vattnet har tagit nya vägar, berättar kartingenjör Björn Olander.
Fjällandskapet skifter. I Arjeplogs kommun,
på gränsen till Norge, smälter glaciären Sálajiegŋa
i allt snabbare takt. Växtligheten tar mark.
Kartunderlag Lantmäteriet.
- 15 januari 2017
I Världsarvet Laponia kan var och en med egna ögon se hur förändringarna i klimatet påverkar fjällandskapet. Glaciären Sálajiegna krymper i en allt snabbare takt.
– Glaciärerna i den svenska fjällvärlden blir allt mind-re. Det syns tydligt i Lantmäteriets nya laserdata över fjällen.
Det berättar Björn Olander, kartingenjör på Lantmäteriet, som precis sammanställt och lagt ut nytt material på Lantmäteriets sida.
– Från den laserskanning med flyg som vi gjort hittills kan vi se att många glaciärer minskat betydligt i storlek sedan 2008. Till exempel har Rágujiekna längre norrut, på gränsen mellan Norge och Sverige, helt försvunnit.
Björn Olander arbetar med fjällkartan. Foto Lantmäteriet.
På Lantmäteriet pågår just nu ett projekt för att kartlägga Sveriges glaciärer – från Helags i Härjedalen och Sylarna i södra Jämtland till de högalpina områdena i Norrbottensfjällen.
– I Kebnekaisemassivet har Rabots glaciär dragit sig tillbaka ungefär 80 meter och Siehtagasglaciären omkring 60 meter sedan 2008.
Men den största förändringen är Sveriges nordligaste glaciär Čunujökeln.
– Den har krympt så pass att vi har tagit bort den ur vår data. Det finns rester kvar men det har gjorts bedömningar att den förlorat förutsättningarna för att klassas som glaciär. Grannglaciären Beaivvejietnja, som ligger ca 5 km sydväst, har nu tagit över titeln som Sveriges nordligaste glaciär.
Av Maria Söderberg
Bladen till hästhov, Tussilago farfara, i förgrunden. Grässtråna bakom är fjällhavre, Trisetum spicatum. Glaciären Sálajiegŋa kalvar allt mer. Den is som faller ned i sjön är ca 2 000 år gammal. Det är möjligt att den också är både äldre och yngre. Forskarna vet ännu inte hur gammal den äldsta isen i Sverige är. Med det varmare klimatet kommer troligen en ”förbuskning” att ske. Dvärgbjörk, lingon, kråkris och gräs gynnas av klimatförändringen medan typiska fjällväxter som fjällglim och isranunkel, mossor och lavar missgynnas, uppger Naturvårdsverket. Bilderna här är tagna den 11 augusti 2016 om inget annat anges.
Vid Sálajiegŋa har sjön, som fått namnet Issjön, och som tidigare dämdes upp av glaciärisen nu fått nya utlopp. Vattenståndet har sjunkit med mer än sju meter och tagit nya vägar, berättar Björn Olander, som själv tyvärr inte besökt området.
– Men det vore verkligen spännande att göra det!
Tills vidare följer han resultatet av kartläggningar från laserbilder i datorer och på kartor.
– Den digitala fjällkartan uppdateras med aktuell information allt eftersom.
Med det varmare klimatet kommer sommaren bli längre. Skidorter och isburen verksamhet kan få ställa om till annan verksamhet, eller lägga ned. Landskapsbilden och växtligheten förändras vilket också kan ge svårigheter för rennäringen med fler ytor av is och
skare som kan vara svårgenomträngliga för renen. Till de positiva effekterna hör dock att växtproduktionen under barmarkstiden kan komma att öka. Sammantaget är klimattrenden tydlig – fjällvärlden förändras.
Tidig växt när isen lämnar: Nätvide, Salix reticulata, med sina kraftfulla rötter intill iskanten.
Stenhällar och stenar i alla dess storlekar blir kvar när isen smält undan. På hundra år har ett snö- och istäcke på ca 1,2 km försvunnit av Sálajiegŋa.
Av Maria Söderberg
Isen har lämnat räfflor i berggrunden. Här vid Låmivatnet på den norska sidan. 2015.
Efterglaciärt område. I mitten Sálajiegŋa, till höger Miehtjerbákte 1 405 m ö.h. Älven med smältvatten rinner ned i 1. 13 september 2011.
Fjällsippa, Dryas octopetala, en kilometer från glaciärkanten vid Issjön. Fjällsippa är Lapplands landskapsblomma.
Orkidén grönkulla, coeloglossum viride, en kilometer från glaciärkanten. Här med ovanligt röda blommor. Alla bilder: Maria Söderberg
A N N O N S
