Från Magasin Silvervägen 2016.

Från Magasin Silvervägen 2016.

Det första kapitlet i Arjeplogs flyghistoria
skrevs 1937. Den blev mer strapatsrik än långvarig.
En av piloterna, handlarsonen Allan Edholm,
var senare med i finska vinterkriget och stred
för Norge mot nazisterna.

 

Av Marianne Hofman 10 januari 2016

 

Mitt i vintern, den 12 januari 1937, flög Allan Edholm och Erik Rosberg, sitt öppna plan till Arjeplog, en ”Loffe”, en SE-AEO, tillverkad 1931. Planet hade använts inom den norska armén.Med flygresan från Bromma inleddes en ny epok i fjällen. Här på bilden står Allan Edholm med en av de tidiga passagerarna, Gustav Ederlöv, Arjeplog.

 

Alla stora äventyr börjar med en dröm. En dröm som blir en idé, och som på ett eller annat sätt kan förverkligas. Med två själar fyllda av optimism, och ett startkapital på tio kronor, förverkligade Allan Edholm och Erik Rosborg en dröm, och skrev samtidigt första kapitlet i Arjeplogs flyghistoria redan år 1937. Idag finns tre flygföretag i fjällkommunen, som med hjälp av helikopter erbjuder ortsbor och besökare att på ett snabbt och enkelt sätt ta sig ut i vildmarken.
– Det är det här jag vill göra. Att flyga är ett hantverk och bara det är ju lockande, säger Emil Sundberg, 29 år, den idag yngste piloten i Arjeplog med trafikflygarcertifikat.
Emil flyger med en modern helikopter, AS350, med kapacitet, bekvämlighet och möjligheter som pionjärerna inom flygverksamheten förmodligen knappt kunde föreställa sig.
Men vi tar det från början.

Allan Edholm, född 1913, var näst yngst av sex syskon i familjen Edholm i Arjeplog. Hans föräldrar drev en av ortens affärer, men något intresse av att fortsätta inom den branschen hade Allan aldrig. Han var mer intresserad av mekanik, och drevs av en längtan efter äventyr.
Ett av dessa äventyr var just att flyga, och tillsammans med kamraten Erik Rosborg från Stockholm inledde han, som flygmekaniker, arbetet med att förverkliga denna dröm.
Deras resa från Bromma flygplats mot Arjeplog med ett öppet flygplan inleddes den 12 januari 1937. De räknade med att hitta obegränsat med landningsplatser på Lapp-lands alla frusna sjöar för deras ”Loffe”, en SE-AEO, tillverkad 1931 och använd inom norska armén.
Erik Rosborg skrev ner berättelsen om deras äventyr och det är hans anteckningar som ligger till grund för delar av detta reportage.

 

Sjuktransport från Vaksnäs

Resan tog några dygn och det blev kallare och kallare ju längre norrut i Sverige de kom.
En morgon när motorn skulle startas tog den eld, troligen på grund av att den kalla, trögflytande oljan gjorde att en insugningsventil fastnade. Det brann både i förgasaren, på motorplåtarna och i spilld bensin i snön under motorn. Men med gemensamma krafter lycka-des de rädda planet, och bestämde sig för att ordna en motorvärmare. En sådan konstruerades av en bit stuprör, en blåslampa samt stålull som gnistskydd. Flygplanet väckte förstås stor uppmärksamhet när det kom fram till Arjeplog. I Erik Rosborgs anteckningar berättas att ”Arjeplogsborna voro mycket pigga på att pröva det för dem nya fortskaffningsmedlet” och vinterkylan avskräckte inte de som var nyfikna. En dag bad doktor Einar Wallquist om hjälp med att hämta en skogshuggare som skadat sig. Mannen befann sig vid Vaksnäs på Hornavans nordöstra strand.
Planet ”Loffe” var inte avsett för sjuktransporter, och det krävdes en hel del omak för att få den skadade både i och ur sittbrunnen. Eftersom mannen behövde läkarvård, genomfördes flygningen så snabbt som möjligt. Det blev raka spåret från Vaxnäs till Arjeplog. Detta orsakade dock en viss besvikelse, berättar anteckningarna, hos den skadade, som önskade att flygturen skulle ha gjorts ”lite längre” och gett honom möjlighet att se mer av sina hemtrakter från ovan.

 

Tränade för att skjuta varg från flygplanet

Så kom en förfrågan från renskötare i Västerbotten om det var möjligt för Erik Rosborg och Allan Edholm var villiga att med hjälp av flygplanet hitta och skjuta varg som störde renhjordarna. De lånade ett hagelgevär, och i avvaktan på tillstånd från länsstyrelsen för vargjakten, tränade de på lågflygning och skytte från planet i olika vindförhållanden, med en banankartong som mål.
Tillstånd beviljades, och de gav sig ut i Västerbottensfjällen. Någon varg hittade de dock inte, men ett häftigt oväder gjorde även denna upplevelse till ett stort äventyr.
Eftersom ”Loffe” inte hade några flytpontoner och därför inte kunde starta eller landa på öppet vatten, bestämde sig Erik Rosborg och Allan Edholm för att lämna Arjeplog den 2 april och återvända till Bromma flygplats. Där erbjöds Erik Rosborg jobb som flygledare, och valde, med viss tveksamhet, att tacka ja till erbjudandet.

 

Deltog i finska vinterkriget

Allan Edholm bestämde sig dock för att återvända hem till Arjeplog, med ett eget flygcertifikat. Den 9 juni 1937 lämnade han Luftfartsmyndighetens kontor i Stockholm med privatflygarecertifikat nummer 242 i sin hand.
Efter att bland annat ha deltagit i finska vinterkriget begav sig Allan Edholm till Norge, där han tjänstgjorde vid marinens flyg. I juni 1940 var han med när två maskiner flögs till Salmijärvi i Finland, eftersom en flygning till England ansågs vara omöjlig att genomföra.
Tio år senare köpte han, tillsammans med vännen Anton Enarsson från Västerfjäll, ett tvåsitsigt flygplan, en Klemm 35, typ SK 15. Syftet var i första hand att transportera fisk från fjällsjöarna.
En av de berättelser som finns om detta flygföretag, handlar om den gång när de två kompanjonerna inte lyckades lyfta med planet eftersom lasten var för tung.  De enades om att Anton Enarsson skulle stanna kvar vid fjällsjön och vänta medan Allan Edholm flög ner till Arjeplog med lasten. Men inte heller när Anton Enarsson klev ur lyckades Allan Edholm få planet att lyfta. Först när han tagit av sig den tunga flygoverallen som var försedd med elektriska värmeslingor, kom han upp med planet i luften, och kunde leverera fisken som planerat, dock mer lättklädd än vad som egentligen var lämpligt under en vinterflygning i öppet flygplan. Anton Enarsson hade inget eget flygcertifikat. Efter en hjärtinfarkt tvingades Allan Edholm avsluta sin bana som pilot och pionjär inom flygföretagandet i Arjeplogs kommun. Deras Klemm 35 nedmonterades och avregistrerades som skrot.

 

Förste pilot med trafikflygarcertifikat i Arjeplog – David Sundström

Under ett antal år fanns därefter inget flygplan stationerat i Arjeplog, men flygdrömmen levde vidare. Nästa steg mot kommersiell flygverksamhet i Arjeplog togs av Per-Axel Andersson, David Sundström och Per Dahlberg. Efter att ha lekt med glidflygplan, draget av en Volvo Amazon, köpte de in en Piper Cub, så kallad Lill-Cub, tog flygcertifikat och registrerade företaget Turistflyg i Arjeplog AB.
David Sundström blev Arjeplogs förste pilot med trafikflygarcertifikat. Turistflyg flög med både sjöflygplan och helikoptrar. Året om. De lyckades också få till stånd en fiskecamp i fjällen, Miekak, och deras uppskottade landningsbana på Hornavan blev startramp för den omfattande biltestverksamhet som pågår i Arjeplog. Men det är en annan historia.
Flygverksamhet kom så småningom igång även i Vuoggatjålme. Björn Helamb köpte in ett sjöflygplan och lade grunden till Arctic Air AB, det flygföretag som idag drivs av hans son Frans.
Det tredje flygföretaget i Arjeplogs kommun, Fjällflygarna AB, finns i Adolfström. Det grundades av Kjell Johansson som lämnat över spakarna till sonen Fredrik.

Mitt i vintern, den 12 januari 1937, flög Allan Edholm och Erik Rosberg, sitt öppna plan till Arjeplog, en ”Loffe”, en SE-AEO, tillverkad 1931. Planet hade använts inom den norska armén.Med flygresan från Bromma inleddes en ny epok i fjällen. Här på bilden står Allan Edholm med en av de tidiga passagerarna, Gustav Ederlöv, Arjeplog. Foto Marianne Hofman

Turistflyg i Arjeplog AB finns inte längre. Företaget såldes till Heli AB och Rolf Sundberg, vars son Emil nu bestämt sig för att försöka driva och utveckla både flygverksamheten och Miekak fiskecamp.
Valet var inte helt självklart. Emil Sundberg funderade på att bli yrkesofficer. Han började studera på universitet och han jobbade en vinter inom biltestbranschen.
Men inget kändes helt rätt. Inte förrän han utbildade sig till helikopterpilot.
– Kan man göra annat än trivas på jobbet när arbetsplatsen är så vacker som Arjeplogs fjällvärld? undrar han.
– Nej. Svarar jag. 

Tack till Ernst Edholm för de historiska bilderna och till Per-Axel Andersson för bakgrundsfakta.

 

A N N O N S