Vuonatjviken: Att passera Polcirkeln längs Kungsleden

En vandring på Kungsleden kan börja med båtskjuts
i Riebnesluspen med Jan Johansson. I alla fall
om man kommer från Arjeplog eller från den
södra sidan av sjön Riebnesjaure.
Om man fortsätter turen kan man ta sig till
den speciella toppen Tjårrok 1 398 m ö.h.

• 13 september 2013
  

Kungsleden sträcker sig 425 kilometer mellan Abisko och Hemavan. Något mer än en fjärdedel av sträckan finns i Arjeplogs kommun. Denna del brukar beskrivas som den minst utnyttjade.
En anledning är förstås de sjöar man ska ta sig över. Det behövs planering. Men leden går numera en annan sträckning vid Västerfjäll och Jäckvik. En annan anledning till att det är färre vandrare på dea sträcka är att det finns det få stugor.

 

 

Att vandra på Kungsleden ovanför Vuonatjviken börjar med båtskjuts med Jan Johansson.
Han hämtar med båt i Riebnesluspen och efter 25 minuter är vi framme. Bakom oss lämnar vi kraftverket som stod klart 1974. Största djupet under färden är 40 meter. Det mäktiga fjället Riebneskaise reser sig som en atlantångare mot skyn.

Kungsleden går här mellan Kvikkjokk, Vuonatjviken, över sjön Riebnesjaure, och till Jäckvik. Därefter till Adolfström och vidare till Ammarnäs.
– Vi har kanske tvåhundra vandrare varje sommar, berättar Eva Johansson i Vuonatjvikens stugby.
Jag serveras renstek i restaurangen. I rummet intill sitter jägare från Italien och skrattar nöjda. Jaktlyckan har varit god.

Innan dagsturen ropar Jan – och skrattar.
– Se upp för björnar!
Och sen:
– Vad gör du om du ser björn?
–  Jag sjunger! ropar jag tillbaka.

Leden är tydligt markerad. Det är många rödfärgade rösen att ta sikte på. Efter bara några kilometer börjar vattendragen. Den fiskrika Bartekälven forsar fram och bildar små bäckar.
Hela vägen kantas av blåbär.

En tjäderhona flaxar upp. Litet senare en ripa som flyger lågt precis mitt framför mig. Och se där! Spillning från björn, mitt på stigen. Men blåbärsröran är torr. Björnen är långt borta, eller hur?
Snart passeras Polcirkeln vilket meddelas med en liten skylt. ”Endast tre km kvar”. Sedan kommer en handtextad skylt mot en sten som säger: ”Kan faktiskt vara Polcirkeln. I alla fall nära”. Sedan kommer det en träskylt med texten ”Polcirkeln”. Detta är enda punkten efter Kungsleden där Polcirkeln passeras även om det här uppstår en viss förvirring vad som egentligen gäller.
Men med tanke på att Polcirkeln förflyttar sig i nordlig riktning är det  en punkt som ständigt behöver justeras. Den flyttar sig norrut med en hastighet av 15 meter per år på grund av inverkan från planeterna.

Fjället Kietsekaise med en högsta höjd av 1 146 m ö.h. har en spännande kam. Påminner om Krappesvaare i Laisdalen. Nedanför fjället jagade min pappa älg i nästan hela sitt vuxna liv. Minns jaktäventyr som berättades från Båtkkås sluttningar. Jaktlaget hade koja nedanför Groumba och dit var jag flera gånger.

Vackra fjällbjörkskogar passeras. Trädstammarna ser ut att prata med varandra. De ringlar sig segt uppåt. Höstlöven har snart ramlat av. Efter närmare en mil breder sig en bred dalgång ut i landskapet. Mitt framför ligger fjället Duolbak med en högsta punkt på 1 003 m ö h. Nedanför fjället låg en gång ett sameviste som tillhörde familjen Ruong, hade Jans pappa Tage Johansson berättat för mig innan jag vandrade iväg.
Hans fru Elin hade, men sorg i rösten, sagt att det är en fin plats.
– Men idag alldeles överväxt.
Här bland gräs och mjuka tuvor under stora fjällbjörkar är det dags att vila.
Det brakar till i björkskogen, bland kvistar.
Hjärtat slår ett extra slag.
Jag tittar upp. Tre renar gör plötsligt halt och springer en bit i en annan riktning.

Text / foto Maria Söderberg

Tjårrok 

Om man fortsätter Kungsleden norrut ytterligare en bit ligger en av Top of Arjeplogs ”längsta” toppar här, Tjårrok 1 398 m ö.h. Dvs en lång dagstur på närmare 28 km t o r om man startar från sjön Tjieggelvas.