För den som närmar sig Arjeplog och låter blicken
svepa mot lågfjällen är det omöjligt missa
Ulljábuovđđas vindkraftspark. Tio torn strävar mot himlen.
Pär-Lars Fransson har sin arbetsplats på 80 meters höjd.
– Det kan gunga rätt bra här uppe när det blåser, säger
Pär-Lars Fransson när hissen stannat högst upp i
vindkraftverk nummer fem.
- 20 augusti 2013
Det är fem år sedan de tio vindkraftverken togs i bruk. När alla verken är igång ger de tillsammans samma effekt som Sädvajaure kraftstation. Både kraftstationen och vindkraftsparken drivs i regi av Skellefteå Kraft.
– Visst har det varit en del inkörningsproblem, men i det stora hela så har det funkat rätt så bra.
– Det fanns ju en del oro vintertid för isbildning på bladen, säger Pär-Lars Fransson.
System för att undvika isbildning håller på att utvecklas, och Ulljábuovđđa är ett av de områden där de nya systemen testas. Varje vingblad är 45 meter långt, och det krävs avancerad teknik för att hålla dem isfria under kalla, blåsiga vintermånader.
Pär-Lars och hans kollegor inom SEU i Arjeplog har dock inget underhållsansvar för dessa avisningssystem.
– Nej, det sköter tillverkarna själva, eftersom det är under utveckling, förklarar han.
Vindkraftverken kan styras via dator och internetuppkoppling, så en stor del av driftarbetet görs på distans. Men för vissa åtgärder och kontroller krävs fysisk närvaro och handpåläggning, och det är sådana uppgifter som bland andra Pär-Lars utför.
– Under garantitiden är det företaget Dynawind som ska sköta underhållet, men vi tar på oss vissa uppdrag från dem, berättar Pär-Lars.
Pär-Lars Fransson är drifttekniker med inriktning mot vattenkraft. Men i och med vindkraftsetableringen på Ulljábuovđđa fick han ett nytt arbetsområde. Och som sagt, med arbetsplatsen på 80 meters höjd får man inte vara höjdrädd.
– Jag upplever det inte som något problem, men visst kan man känna sig liten ibland.
Förutom en utbildning speciellt inriktad på just dessa kraftverk, har han fått ta ett så kallat höghöjdscertifikat som bekräftar att han klarar av att arbeta på hög höjd. Det läggs stor vikt på säkerhetsfrågor. I den obligatoriska utrustningen för den som ska upp i tornen ingår bland annat hjälm och klättersele.
Med förhoppningen om att slippa utnyttja säkerhetsutrustningen, och att hissen ska ta mig både upp och ner i lagom fart, åker jag med Pär-Lars de 80 metrarna upp i tornet. Efter en stunds överläggning med mig själv fortsätter jag från hissplatån via en stege ytterligare lite högre upp, för att se och försöka förstå det
Pär-Lars berättar om. Men det sista momentet, att kika ut genom den lucka där Pär-Lars ibland går ut för att arbeta på vindkraftverkets utsida, tackar jag nej till. Än en gång, höjdrädsla är ingen önskvärd egenskap när man befinner sig högst upp i ett vindkraftverk.
När vi kommer ner på fast mark igen, pekar han upp mot toppen av vindkraftverket.
– Ser du luckan där? Om det inte finns någon möjlighet att ta sig ner via hissen eller stegen, så får vi ta oss ut genom den luckan, och fira ner oss. Jag gjorde det under säkerhetsutbildningen, och det gick bra.
Jag sa inte så mycket, men sände en tacksamhetens tanke till den som konstruerade hissen. Den tog mig både upp och ner i vindkraftverk nummer 5. I lagom fart.
Text och bild från tornet: Marianne Hofman
(som lyckligt pustade ut på landbacken)
Top of Arjeplog 2020: Vandra till toppen av Ulljábuovđđa 780 m ö.h.
Visserligen KAN man vandra vägen upp till toppen. Men varför inte testa en gammal stig?
Kommande tur sker med Lennart Jonsson 18 juni 2020 kl. 17. Lennart har testgått berget och bleckat en sträcka från nordöst.
Ca 2 km lång. På några få ställen är det brant, men ”helt okej ta sig upp”, enligt Lennart.
Mer detaljer framöver om mötesplats m m. Ta med eget fika.
Info om turen: Maria Söderberg 070 3500555
Kartunderlag Lantmäteriet. På toppen finns en vindkraftpark med tio torn som drivs av Skellefteå Kraft.
