De pitesamiska orden berättar: På tur med Ann-Charlotte Sjaggo

• 30 juni 2012

– Det är som om en helt ny värld öppnar sig!
Ann-Charlotte Sjaggo ser ut över sjön Tjieggelvas
och slår ut med armarna.
– Om man kan förstå betydelsen av namnen kan
vi lättare ta till oss vad vi ser.
För den som vill vandra erbjuds fantastiska områden –
se vårt tips längst ned på sidan! 

 

I Örnvik väntade sol och en näst intill spegelblank sjö. Inge Rankvist tog med oss i båt till Västerfjäll. Redan vid kajen hade dagens guide Ann-Charlotte Sjaggo beskrivit Tjieggelvas med ordet “tsiekedit” vilket på samiska ungefär betyder “resa sig som en klippvägg”. Men helt säker på om det är just detta ord som format sjöns namn, kan man inte vara.
Ann-Charlotte Sjaggo har ägnat många års studier av ortnamnen i Piteälven. Hon har läst ämnet samiska språk vid Umeå universitet och för sju år sedan publicerade hon skriften. Den fick namnet “Från Sulidälbmá till Áhkkábáktte – en ortnamnsguide för norra sidan Piteälven i Arjeplogsfjällen”.
– Den är så liten till formatet att man ska kunna ha med den i fickan på fjället!

Det finns många mäktiga klippor att betrakta när man står på kajen i Örnvik. Det går inte att låta bli att beundra Lulep Rámanj på Tjieggelvas norra sida. Lulep betyder “den östra” och under klippan ligger gården Rámanj. Gårdsnamnet kan ha fått sitt namn efter ordet rámes som betyder kraftig åska eller efter ordet rapma eller rama som syftar på brant stup. Ann-Charlotte Sjaggo pekade ut den majestätiska snöklädda toppen Riehpentjåhkkå (1 464 m ö.h,) som ofta ligger insvept i dimma eller ett moln. Ordet “riehpen” betyder “rökhålet i kåtan”.
– Min slutsats är att fjället fått sitt namn efter detta ord och därmed blir det på svenska “rökhålsfjället”.

Efter en halvtimmes båtresa kom vi till Västerfjäll. På samiska heter platsen Álesgiehtje, vilket på svenska blir “Västeränden” och syftar på att byn ligger i västra änden av Tjieggelvas. Från Vuonatjviken deltog Elin och Tage Johansson.
– Verkligen spännande! sa Elin och menade att det var roligt få lära sig mer om Västerfjäll och samiska namn. I årtionden har de bedrivit turistverksamhet vid sjön Riebnes. Idag har sonen Jan med familj tagit över verksamheten.
– Och varför heter det Vuonatj? undrade en deltagare.
Även här fanns en historia. Ordet Vuonatj kommer av det samiska vuodna eller vuona, “fjord”, som även är den samiska benämningen på Norge. Det innebär alltså att det svenska namnet idag är “viken-viken”, vilket inte är en ovanlighet när det gäller fjällens namn, de blir dubblerade på två språk.

Ortnamnsfrågan har med åren blivit allt mer intressant för en bredare allmänheten.
Det var först på 1940-talet som kartmyndigheten, dåvarande generalstabskartan – i detta fall främst militärer – mer systematiskt ställde samman namnen på platserna i Arjeplogs fjällvärld. I flera fall forskade man i ursprunget.
– Det går inte att förstå namnen utan kunskap om det samiska kulturen och naturen här, intygar Ann-Charlotte Sjaggo, men det räcker inte. Man måste också ta hänsyn till andra grammatiska regler som till exempel avledning.
Ordet för sjö, jávrre, kan bli jávrásj, liten sjö, eller om man böjer ordet blir det jávrátja, den lilla sjöns.
Sol och lugnt väder byttes ut till friska vindar, men regnet höll sig borta. Botanikern Mats G Nettelbladt berättade bland annat om ätbara växter. Deltagarna diskuterade ängssyra, fjällsyra eller lappsyra. Martin Sjaggo berättade att det hette “juobmo” på samiska. Kabelleka blommade liksom smörbollar, rödblära, olika fibblor och maskrosor och på vallen mossviol.

Elisabet Strandberg, uppvuxen i Västerfjäll med det tidigare efternamnet Enarsson, visade kapellet och berättade om sin uppväxt.
– När jag började skolan i Arjeplog fick jag och andra barn i skolåldern bo på internat. Det skulle ta för lång tid att färdas annars. Men jag har ett svagt minne av att det fanns någon form av skolsal en gång i tiden i en timrad lada intill sjön. Där fanns en öppen spis i ett hörn och långa bänkar.
– På 1920-talet fanns många barn här. Västerfjälls mest aktiva period var på 1940- och 50-talet. Visserligen fanns det ingen väg hit eller el, men det var mycket folk i rörelse. Det fanns en handelsbod. Danskvällar arran-gerades och folk kom i sina båtar från hela området.
– Sveriges Turistförening, STF, intresserade sig för Västerfjäll eftersom Kungsleden tidigare passerade här. Min mormor och morfar gav service till vandrare och de hade övernattningsmöjlighet. 1985 flyttade den sista bofasta från Västerfjäll. Kungsleden fick en något annan sträckning.
Idag har Elisabet Strandberg fritidsstuga i Västerfjäll och hus i Boliden. Hon tänker ofta på det tunga arbete som hennes äldre generationer la ned på att odla och hålla boskap på det karga fjället.
Västerfjäll har genom århundraden varit en viktig plats för samerna med många visten. 1863 upprättades ett nybygge av Enar Jonsson Ståntje. I nästa generation kom två familjer att bilda tre gårdar i Västerfjäll. 1957 öppnades Västerfjälls kapell.
– Det låg tio års planering bakom projektet. En såg upprättades ute på en udde här intill, pekade Elisabet Strandberg.

Skog höggs och virket sågades ut. Bakom initiativet låg bland annat Arvid Kaddik och byggmästarna var J A Persson och Anton Enarsson, en farbror till Elisabet Strandberg. Kapellet utrustades också med en klockstapel med en stilig tupp. Kyrkklockan är skänkt av kung Gustav VI Adolf.
Elisabet Strandberg berättade också om ett av många gripande öden.
– Det var två polska soldater som tagits tillfånga av tyskarna i Norge. De flydde 1944 och kom till en stuga vid sjön Fálesjávrre här vid Piteälven. De var utsvultna och tog sig in i en stuga där de åt något, men – båda dog. De två unga männen har förärats med ett särskilt krucifix i kapellet. På Arjeplogs kyrkogård har de en gravplats med ett vitt stort kors.

Under båtresan tillbaka till Örnvik passeras holmar där alla på olika sätt bidragit till historien. Närmsta viken från Västerfjäll är Basekluoktta som enligt en upptecknare betyder Offerviken, eller möjligen Helgdagsviken. Vi passerar Sarresuolo, Blåbärsholmen, och Nissaunasuolo, där sägnen säger att en kvinna en gång blev bragt om livet. Den mäktiga rundade toppen på fjällmassivet bakom oss, Goabddábákte, 1 266 meter över havet, syns alltjämt. Goabdes betyder spåtrumma, stavningen enligt lulesamisk tradition. På pitesamiska stavas det gåbddá.

– Klippväggen har formen av en upp och nedvänd spåtrumma sett från söder, tror Ann-Christin Sjaggo som samlat information om detta namn från renskötare i Luokta-Mavas sameby. Det gäller inte minst hennes egen man Martin Sjaggo som hela sitt liv arbetat som renskötare i Luokta-Mavas sameby.
– Bákkte är klippa och därmed skulle fjället på svenska kunna heta Spåtrummeklippan.

Text / foto Maria Söderberg

Läs mer här i Arjeplognytt.se från den 21 augusti 2019:

 

Vill du anta en utmaning och besöka Rásska?

Top of Arjeplog har haft med Rásska 1 486 m ö.h. som en s k bonustopp 2018 och 2019. Det innebär att vandringen utgör en extra utmaning. För att ta sig till Västerfjäll behövs båtskjuts (om man inte vill gå en sträcka längs Kungsleden före eller efter förstås).

 

Den 26-27 augusti 2018 gjorde Gussar Blomgren och Håkan Sundström en tur till toppen, med övernattning. Här några bilder!

 

A  N N O N S